I väntan på sommaren
I väntan på sommaren kan jag berätta lite om hur det var förr på Tallnäset. Är det förresten inte konstigt att inte fler som varit på Tallnäset längre än mig och som förmodligen har bättre komihåg skriver och berättar.
Jag tänkte berätta om en sommar på 60-talet då vi (mormor Henny stod för hushållet)köpte mjölk från Fängströms i Grundtjärn. Jag och min storebror fick åka båt och hämta mjölk varannan dag. Båten vi hade att använda var en fin träbåt utrustad med en NV-marin båtmotor. Den hade den egenheten att den bara gick ibland. Den gick att starta när den var kall, sedan gick den några minuter för att sedan stanna. Och då var de i stort sett omöjligt att få igång den igen. Så det blev för mig att ro och min bror fick dra i startsnöret. Fram och tillbaks tre gånger i veckan, i sol och i regn. Ibland gick det infernaliskt höga vågor båten for som ett äggskal i vågorna, jag rodde min bror kämpade med motorn. Mjölken skulle hämtas till varje pris.
Nu var det så att det fanns en ny Evirude motor som gick som en klocka. Den fick vi aldrig använda den sommaren. Och inte var det så att våra morbröder som var vuxna behövde hämta mjölk. "Nä skicka ut pojkarna på sjön det är inte så noga med dem". Flytvästar hade vi inte heller på oss. "Det är sånt fjoll som stadsbor använder".
Sommaren efter var jag ensam att hämta mjölk. Om det var i omtanke om mig eller mjölken vill jag ha osagt, då fick jag faktiskt ta båten med Evinruden. Det var ganska behagligt att köra motor och slippa ro. Den sommaren köpte mina föräldrar en flytväst åt mig, förmodligen den första på Tallnäset (är det sådant man kallar för paradigmskifte?). Det var kanske tur att jag fick åka ensam då man bara hade råd med en flytväst.
Det är skillnad numera, idag har ungarna både hjälm och flytväst om dom så bara skall bakom huset och pinka.
Jag tänkte berätta om en sommar på 60-talet då vi (mormor Henny stod för hushållet)köpte mjölk från Fängströms i Grundtjärn. Jag och min storebror fick åka båt och hämta mjölk varannan dag. Båten vi hade att använda var en fin träbåt utrustad med en NV-marin båtmotor. Den hade den egenheten att den bara gick ibland. Den gick att starta när den var kall, sedan gick den några minuter för att sedan stanna. Och då var de i stort sett omöjligt att få igång den igen. Så det blev för mig att ro och min bror fick dra i startsnöret. Fram och tillbaks tre gånger i veckan, i sol och i regn. Ibland gick det infernaliskt höga vågor båten for som ett äggskal i vågorna, jag rodde min bror kämpade med motorn. Mjölken skulle hämtas till varje pris.
Nu var det så att det fanns en ny Evirude motor som gick som en klocka. Den fick vi aldrig använda den sommaren. Och inte var det så att våra morbröder som var vuxna behövde hämta mjölk. "Nä skicka ut pojkarna på sjön det är inte så noga med dem". Flytvästar hade vi inte heller på oss. "Det är sånt fjoll som stadsbor använder".
Sommaren efter var jag ensam att hämta mjölk. Om det var i omtanke om mig eller mjölken vill jag ha osagt, då fick jag faktiskt ta båten med Evinruden. Det var ganska behagligt att köra motor och slippa ro. Den sommaren köpte mina föräldrar en flytväst åt mig, förmodligen den första på Tallnäset (är det sådant man kallar för paradigmskifte?). Det var kanske tur att jag fick åka ensam då man bara hade råd med en flytväst.
Det är skillnad numera, idag har ungarna både hjälm och flytväst om dom så bara skall bakom huset och pinka.
Kommentarer
Skicka en kommentar